Källor

Källor och källkritik

Obs! Materialet kan innehålla felaktigheter och därför bör du alltid kontrollera uppgifterna du hittar på sidan mot originalkällorna!

Jag har valt att inte lägga ut källhänvisningar i mitt publika material. I varje fall inte i direkt anslutning till notiserna.

Anledningen till detta är att det tyvärr finns människor som snarare är släktsamlare, i stället för släktforskare. De samlar in uppgifter på Internet, utan att för ett ögonblick fundera källkritiskt på om det de läser ens är rimligt, skriver av källhänvisningen, i stället för att hänvisa till den hemsida de hittat uppgiften (och som ju är den faktiska källan) och sprider sedan uppgifterna vidare på egna hemsidan, diverse databaser och forum.

Vissa oseriösa är dessutom såpass fräcka att de dammsuger Internet på genealogiskt material, som andra forskare har slitit med att samla in och tillgängliggjort gratis, för att sedan kunna tjäna pengar på detta material genom att sälja CD-skivor dyrt till intet ont anande forskare och dessutom inte ens kreditera de ursprungliga forskarna.

Självfallet har jag ordentliga källhänvisningar i min egen databas!

En del av dessa är mera pålitliga än andra. En födelseuppgift direkt ur födelseboken är till exempel betydligt mer värd än samma uppgift tagen ur en  husförhörslängd som upprättats 30 år senare.

Andra uppgifter som till exempel en födelseuppgift från Folkräkningen 1890 är betydligt mindre värd, då den är tagen från husförhörslängden, där prästen fört in den (varifrån? och i hur många led? – det vet vi inte), prästen gör ett utdrag som skickas till SCB. 100 år senare sitter projektanställda, utan erfarenhet av att läsa gammal text, och renskriver dessa utdrag, som sedan görs tillgängliga på en CD. Det säger sig självt att dessa uppgifter måste kontrolleras mot originalet.

En hel del av de genealogiska uppgifterna kan också vara sammanställningar av uppgifter ur olika, var för sig oberoende källor, varav en del är mera pålitliga än andra och där slutresultatet kan bli att trovärdigheten för att den genealogiska slutsatsen stämmer är mycket hög.

Muntliga uppgifter kan vara mer eller mindre säkra. Jag litar till exempel på min bror och svägerska, då de talar om för mig vilket datum min brorsdotter föddes. Vi är tillräckligt många som verkligen sett svägerskans gravidmage, för att uppgiften skulle vara osäker. Likaså litar jag på mina föräldrars uppgifter om min och broderns födelse, respektive mina föräldrars vigseldatum, då samma sak gäller här, tillräckligt många kan backa upp uppgifterna. Dessutom är de ganska enkla att kontrollera mot vigsel- och födelseböcker, samt hos Skattemyndigheten.

När det däremot gäller uppgifter av personlig karaktär, som hur en person verkligen är, så kan man förmoda att ingen direkt vill framställa sig själv i ofördelaktig dager, som ogin, elak, fyllbult mm. Det räcker att se på Facebook hur människor ofta framställer sig, för att veta att sådana muntliga uppgifter inte alltid visar hela verkligheten. Andra människor kan dessutom ha egetintresse av att framställa någon på ett ofördelaktigt sätt, varför man alltid bör försöka kontrollera sådana uppgifter så långt det går.

Ett bra exempel på hur en relativt nutida andrahandskälla kan visa fel, är min morfar Sigurd Häggs dödsannons från 1967, där barnen och deras respektive finns listade och min mamma Anita finns listad med sin respektive: Torleif. Min pappa hette inte Torleif, han hette Leif-Olof, eller bara Leif. Torleif är i själva verket min bror.

© Yvonne Carlsson

Kommentera